Mina grejor - den här veckan.

Onsdag 21 september



Jag snackar lite med författaren Jeanette Winterson på Internationella författarscenen på Kulturhuset.
Mest om senaste boken Stone Gods, men om jag vågar tänkte jag också ta upp hennes fitnessbok, eller åtminstone hennes fantasybok för barn.



Torsdag 22 september

Jag pratar lite med Ralf Dittrich, Helmut Morsback och Svante Weyler inför den första filmen i serien med DDR-filmer på Cinemateket. Sedan visas Berlin Ecke Schönhauser. Start 18.00.




Fredag

Det där filmprogrammet Kino. Den här veckan om Zombies och andra hjärndöda saker. Börjar 18.15.



Lördag

Intervjuar jag Peter Kahane inför visningen av hans film Die Architekten. Helt jävla fantastisk film, faktiskt. Start 18.00!

Note to self:

"at some point" låter inte helt avslappnat i ett samtal i en kulturpanel. Kanske framför allt inte på skånska.

(7.43 cirka, ligger kvar till den 23 september)




Medan jag var borta...

Okej, det har varit ganska mycket nu.

Har börjat skriva lite för Aftonbladet, bland annat om
dvd-släppet av John Waters ståuppshow, om tv-serierna Sugar Rush och Berlinerpopplarna, om regissören Barbara Kopple och dokumentära spelfilmer om Irakkriget.

Vi har avslutat den allra första säsongen av filmprogrammet Kino i P1, samtliga avsnitt ligger nu också som podradio, färdiga att ladda ner från nätet.

Och så har jag skrivit om hårdrocksflyktingar från Iran i tidningen Re:Public Service.


Jag har också börjat gruppblogga en smula på Vauxhall and I. Men kommer att fortsätta att blogga här också.

Ross och Roger har snart en vikt ihop

Ross the intern

Med tanke på hur min viktkurva har sett ut den här vintern så är det snart dags för mig att byta stil. Mycket snart. För om en tjock bög ska kunna bli älskad, så måste han vara glad. Skitglad. Hysteriskt glad. Så glad att det nästan liknar en personlighetsstörning.
Det innebär att när jag väl blir klar med min egen personliga 2.0-uppdatering av min blogg så borde den bli något i
den här stilen. Mullig och lycklig, och utan en tillstymmelse till bitterhet.
Fast oavsett vikten så gillar jag faktiskt Ross the Intern. Hans hystoskratt, falsettskrik och helt ohämmade fjollighet - faktiskt en av de få saker som till och med får Hollywoodkändisar att tappa ansiktet några sekunder. Jag inbillar mig att om jag också fick äta hur mycket socker jag ville så skulle jag orka att vara lika glad och fabby och älska-livet-hela-tiden-fast-ingen-någonsin-vill-ligga-med-mig som Ross. Tror ni inte det?

Kulturhelg

På lördagen var jag på en sorts textfest som min kompis Stefan på Modernista hostade. Infrastrukturen på Street kollapsade totalt. Restaurangpersonalen verkade inte vara förberedda på anstormningen av törstiga litteraturfanatiker. Först fick jag stå i kö till kassan (ensam kvinna, samlad men trevlig), sen till garderoben (1 person, stressad. Thomas Andersson Wij blev trackad av lantisar med dialekt) och sedan var nästan alla tvungna att stå i en enormt lång kö till ölserveringen (2 personer skulle serva ett proppfullt ställe). Vad hade de förväntat sig? 20 personer som lyssnade på poesi och smuttade på vars ett glas vin under en hel kväll? Fast om man fick ölbiljetter fick man gå förbi kön och fick sin flasköl i en snabbkassa. Där stod bland annat han den där från tv-sporten och hängde. Han med kåta ögon och mörk skäggväxt.
När jag väl lyckats forcera mig ner till kulturhörnet intogs scenen ar Lars Mikael Raattamaa. Och då menar jag intogs. Han slutade aldrig att läsa sina dikter, som passande nog handlade om tiden. Slutade aldrig. Trots att han fått en beställning på fem minuter på scen. Publiken slutade applådera, glansen i deras ögon försvann och Lars Mikael bara pågick. Fascinerande.
Allt var ändå fint tills Stefan och Jenny började placera den överblivna sponsölen på mitt och Tomas bord. Öl efter öl efter öl efter öl. Trots detta intag lyckades jag på söndagen se både danska "Offscreen" och "Clerks 2" samt fyra avsnitt av "Studio 60 on sunset strip". Vi kan väl säga att "Offscreen" inte levererade vad den lovade (jag skriver mer på fimkritiksidan) att "Clerks 2" leverererade exakt vad man kunde förvänta sig (okej, förutom åsneknullandet till Samantha Foxs "Naughty Girls Need Love Too") och att "Studio 60" håller en fortsatt hög kvalité. Imorgon åker jag till Landskrona för att återuppliva kontakten med min gamla hemstad.

Publicerad

Medan jag var borta har två rätt stora grejor jag skrivit kommit ut i handeln. I tidningen Fokus undersöker jag läget för svensk film - i en artikel med rubriken "Becksvart".
Sedan har jag och Stefan Ingvarsson skrivit om vår gamle älskling Gore Vidal i senaste numret av Bon.
Just nu sitter jag och lyssnar på morgondagens (tisdagens) Biblioteket, som handlar om rap och boken Can´t stop, won´t stop.
Det låter riktigt bra.
Jag tror att Mia Gerdin lyckas göra P1 av ämnet, utan att bli mossig.

Sjukt publicerad

I senaste numret av Fokus kan man läsa min artikel om homotv-marknadens utveckling i USA, i senaste numret av Odd at Large pratar jag lite om The Game, och så har jag skrivit lite om Hans Rosenfeldt i dagens HD.


Ibsen och jag

Giganter eller dinosaurier?

Tredje rundabordssamtalet på tre veckor. Den här gången i P1:s Vågen. Det handlade om Dramatens Ibsenuppsättning John Gabriel Borkman - den där pjäsensom fått alla stans teaterkritiker att bli lite knäsvaga - bara inför möjligheten att få se GIGANTER som Malmsjö, Ekmanner och Göranzon på scen tillsammans. Och ja, jag vet att jag är hopplöst popkulturignorant och kulturellt pesudoblasfemisk, men jag tycker att det daltas för mycket med högkulturteatern. Vi diskuterar filmen Capote också i programmet, och det blev lite uppenbart efter sändning att en del av de där teaterrecensenterna som skriver så fint och sirligt om teatern nog egentligen gillar bio bättre. Knepigt.
Jag tycker nog ändå att mycket av den samtida teatern är skräp. Jag tror inte att det handlar om att jag saknar en smak och bildning som man måste tillägna sig genom år av fostran - utan att den skyddas genom högkulturell isolering.
Det konstiga är att jag blev sugen på att se mer scenskräp nu, så att jag kan dissa samtidsteatern med lite mer tyngd.


Virtanen och jag

Jag och Virtanen

Jag var med på Studio Virtanen ikväll. Lite nervöst eftersom jag ju faktiskt var ganska kritisk mot programmet i min tv-krönika i HD. Men allt gick ganska bra. Inga elaka påhopp från FV.
Tiden i rutan gick fortare än jag trott och inte så mycket blev sag - kanske skulle jag ha förberett några oneliners till. Efter Virtanen gick jag vidare på porrfilmsdiskussion på Södra Teatern. Intressant men förutsägbart. INGENTING verkar någonsin hända i den där porrdebatten. Moderatorn Gabriella Håkansson gjorde sitt bästa den här kvällen - men det blir alltid lite märkligt när moderatorn är den smartaste på hela seminariet.
Avslutade med några öl på Kransenhaket Tre Vänner tillsammans med Maggan som precis fått reda på att hon fått sommarjobb som korre för Ekot i Johannesburg (hur grymt är inte det?). Men jag kunde förstås inte hålla tyst och fann mig snart indragen i en porrdiskussion med en av hennes bögpolare.
Sprang sen hem för att kolla på mig själv i Studio Virtanen. Jag var lite tjock, men annars gick det hyfsat bra - har inte varit med i direktsänd tv på två år (även om det här var live on tape), så jag får ge mig själv ett break tycker jag. Mest glad är jag över att jag inte är gäst imorgon, när dragplåstret är en jättekanin. Det hade kanske känts lite...förnedrande?
Nu ska jag sova. Får sammanfatta Göteborgs filmfestival imorgon.

Sidospark åt stora A

Just det, imorgon (alltså tisdag) är jag sidekick åt Annika i Lantz i P3. Vi får se hur många ord jag lyckas få in under hennes andningspauser.


Har jag fått ett medieragg?

Jag har fått mitt första raggmail. Efter tio år på radion. Äntligen. Ett "är roger wilson upptagen?"
Eller var det bara någon som var nyfiken på stressnivån på Sveriges Radio?


Metablogging gone wild

Metblogging gone wild

Jorå. Allt har varit en scam. Hela den här bloggen har bara varit ett enda stort Wallraffande. Wild and crazy, va?
Eller. Njae. Lite av mitt totala misslyckande med den här bloggen kommer i alla fall att finnas med i mitt blogginslag som man kan kolla på i svt på torsdag.
En liten betraktelse över en mediekultur som fått sitt stora genombrott i år. Och som inte riktigt vet vart den är på väg. Jag menar, de flesta jag pratat med föraktar bloggare. Och visst, har man läst lite Ebba och Linda Skugge så är det nog svårt att se någon som helst likhet mellan det de sysslar med och de stora orden om demokrati och interaktiva mediestrukturer. Men fan vet vart det ska ta vägen.
Med det här inslaget gör jag i alla fall min sorti från Mediemagasinet, som gör ett uppehåll över nästa år. Det har varit en fin tid i Göteborg, men härregud vad jag längtar efter Stockholm just nu. Och mediekotteriet. Nästa halvår ska jag bara mediekotteria mig för hela slanten.

Ebba-efterspel

Missa inte att läsa det här. Gärna högt. Om och om igen. 
http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_11193513.asp


Ebba - the tv-inslag.

Ebba - the tv-inslag.
Oj, de senaste dagarna har varit helt schizofrena. Dekadent helg i Stockholm med vin, män och dålig disco, medan Göteborgstillvaron varit ett enda långt arbetsläger med nattredigeringar mellan 16-24. Men nu är det i alla fall dags att se lite resultat av slitet - och lite skamlös självpromotion här på bloggen. I torsdagens sändning av Mediemagasinet kommer mitt inslag om fenomenet von Sydow. Ebba - kvinnan, myten, skyltdockan. Missa inte!
Och redan imorgon kan jag utlova nya juicy inlägg på bloggen! Science fiction, nördar och bögsåpor. Tjoho!


hits