Medan jag var borta...

Okej, det har varit ganska mycket nu.

Har börjat skriva lite för Aftonbladet, bland annat om
dvd-släppet av John Waters ståuppshow, om tv-serierna Sugar Rush och Berlinerpopplarna, om regissören Barbara Kopple och dokumentära spelfilmer om Irakkriget.

Vi har avslutat den allra första säsongen av filmprogrammet Kino i P1, samtliga avsnitt ligger nu också som podradio, färdiga att ladda ner från nätet.

Och så har jag skrivit om hårdrocksflyktingar från Iran i tidningen Re:Public Service.


Jag har också börjat gruppblogga en smula på Vauxhall and I. Men kommer att fortsätta att blogga här också.

Vecka 24: Midnight Sun Film Festival i Sodankylä, Finska Lappland

För tredje gången fick jag chansen att åka på midnattssolsfilmfestival i finska Sodankylä.
Och även den här gången så var det liksom maniskt.
Alla som sett "Insomnia" vet ju hur det blir när man kommer som utböling och upplever midnattssolen. Man blir lite bonkers. Och det enda mörka stället man kan hitta, det är just biosalongerna. När man väl är ute går kroppen vidare på allt ljuset, och det är inte förrän man kollapsar som man tittar noga på klockan. "Jaså, hon är fem på morgonen"
Glamourfaktorn är noll, det är mer Hultsfred än Cannes, liksom. Och inte en röd matta så långt ögat kan nå. Något som samtidigt gör att alla som är här faktiskt älskar film, och inte bryr sig om någon glassig kringverksamhet.
Bäst är festivalen nästan på att visa gammal film. Stumfilmer som olika orkestrar gör modern musik till. Som Cleaning Ladies till den ryska stumfilmen Aelita och Otto Donner till King Vidors "The Crowd". Bägge sjukt coola filmupplevelser.



Kö till filmtältet.


Sen är det förstås allt runtomkring som fascinerar en också. Joc drar med oss på fest hos en kompis till henne, och plötsligt är vi på en brutal barbecue med massor av kött, sauna och karbad på verandan.







I festhuset, framför den delvis uppbyggda slottsdekoren. Sa jag att de flesta jag åkte med var gamla rollspelare?







Träningsoverallen gjorde comeback som journalistuniform på Sodankylä -08.



Hmmm. Inte så bra bild, men det ÄR i alla fall årets huvudgäst Milos Forman i den tröja med renar på som han hade på sig under hela festivalen. Vid högtidliga tillfällen bar han också en missklädsam mössa med en ensam ren.











Saunan. Fast jag vågade inte bada i älven efter bastubadet i år heller. Men kolla idyllen. Och inte en enda gång tyckte Löffe att jag snarkade så högt att jag behövde flytta ner till bastun. Som för övrigt var utrustat med två sängar. Och en platt-tv.



Jag och Johanna Koljonen gjorde lite radio därifrån också, det kan du hitta och
lyssna på här. (Programmet från den 13 juni)

Helgen vecka 23














För varmt för att jobba....

Vi vet inte vad som händer. Jag och Clara sitter rygg mot rygg i Kino-rummet och kan liksom inte koncentrera oss. Min powerballad-fixering har dessutom slagit till igen. Om och om igen lyssnar jag på "China in your hand". Eller som jag brukar kalla den "China in your hands". OJ! NU KOMMER SAXSOLOT. SAXSOLOT!!!!!!


All in good taste...



Och på tal om ältande, så tänkte jag fortsätta lite på italo-discotemat, då vah.


Ältarnas sammansvärjning

Allt jag egentligen velat skriva om frilanstillvaron och frilansjournalistens laddade förhållande till omvärlden har förstås Annina redan skrivit här. (Henrik Tideman har förresten varit en av de människor som jag kommit i kontakt med i mediesvängen som varit allra mest noggrann med att ge positivt beröm om saker jag gjort, bara så man vet att bakom den koleriska ytan på tv så finns det också en person som faktiskt kan vara översvallande positiv, sen tycker jag tyvärr inte att programmet blev något vidare, gonzoklippningen stör mig något oerhört, och sönderklippta samtal med folk man springer på i en korridor blir mest bara fula tasksparkar från någon som själv ställer andra till svars för gamla påhopp).
Men efter en helg fylld av ältande så var jag i alla fall tvungen att posta länken.
Har haft en sändningsfri vecka, kombinerad med några förhållandevis deadlinefria dagar, och givetvis gör all den här tiden att man helt plötsligt hinner tänka. Och känna efter. Och älta.
Efter några dagar inser man att man i grunden alltid ytterst själv har kunnat agera annorlunda, att man inte ska överlåta åt andra att styra för mycket av ens liv, men vägen till insikten kan ta lite tid, det verkar liksom behövas massor av glass och en och en halv säsong av "Sports Night" för att komma dit. Men fram kommer man. Så småningom.

hits