Ebba - the tv-inslag.

Ebba - the tv-inslag.
Oj, de senaste dagarna har varit helt schizofrena. Dekadent helg i Stockholm med vin, män och dålig disco, medan Göteborgstillvaron varit ett enda långt arbetsläger med nattredigeringar mellan 16-24. Men nu är det i alla fall dags att se lite resultat av slitet - och lite skamlös självpromotion här på bloggen. I torsdagens sändning av Mediemagasinet kommer mitt inslag om fenomenet von Sydow. Ebba - kvinnan, myten, skyltdockan. Missa inte!
Och redan imorgon kan jag utlova nya juicy inlägg på bloggen! Science fiction, nördar och bögsåpor. Tjoho!


Ännu mera tv-ondska

Andreas tipsade mig om sajten http://www.televisionwithoutpity.com/ - där till och med trist tv blir intressant läsning, tack vare elaka, elaka tv-junkies vassa formuleringar.
Jag som till exempel aldrig orkat igenom mer än kanske två avsnitt av Top Model (och då lyckades jag pricka in avsnittet där Tyra freakar fullständigt på en svart tjej som inte "kämpar" tillräckligt) sitter storögt och läser igenom alla de utförliga genomgångarna av avsnitt efter avsnitt:
"Cut to Kim and Nicole in the hot tub. Lisa passes by, and Kim yells, "Lisa, you look like you're thirty. Go to bed." Oooh, hold it right there, skank-boy. You do not have permission to throw around "thirty" as an insult just because your extra-chubby flabby-cheeked face makes premature aging unlikely. This remark really solidifies that Kim deserves everything she's about to get. After Lisa passes by (wine glass in hand), Kim says, "She's, like, the most jealous person in the world." Bre interviews that Kim talks shit about everybody as soon as they leave the room. Bre thinks that they should leave the "BS" in the Stiletto Salon and not pack it in their bags, y'all, and take it to London. If only metal detectors could pick out bad attitudes. "


Ondskans hem i TV-världen

Oj, oj, oj.
De som tycker att mesar som Johan Croneman och Kerstin Hallert är elaka tv-skribenter kan väl ta sig en titt på bloggen tv igår. Anonymitet är av princip rätt mesigt, men texterna är å andra sidan konsekvent på en låg, tarvlig och jävligt underhållande nivå.
Om "Biggest Loser":
"Annat som Biggest Loser har bevisat är att viktminskning är inte till för alla. Tore i det norska laget gick från världens sötaste teddybjörn som man bara ville borra in sitt huvud i tjockmagen på till någon sorts baltisk tjackpundarlook som bara var sjukt läskig. Back to the burgers, Tore. Vi vill inte ligga med dig förrän du har lagt på dig minst tjugo kilo."
Om Lisa Förare Winbladh:
 Lisa är inte en gullig matnörd som sprider doftglädje i alla hem, hon är ett stinkande äckligt litet troll som vill annektera världens människors (eller åtminstone den tvtittande svenska befolkningens) hjärnor till att endast lystra till vad hennes Lisa Ekdahlsaktiga pytteröst kan befalla!
Och så där håller det på.
http://tvigar.blogspot.com/


Frustration

Sitter på svt och jobbar ikväll och kan inte hitta Kanal5 på tv-apparaten på vårt jobb.
Är det här sant? Är svt-ledningen så självupptagen att man inte ens tycker att personalen ska kunna se kanaler som inte är markbundna.
Vad har jag för nytta av att kunna se kunskapskanalen, svt24 och cnn när gay army går i femman.
Det kommer helt enkelt att ta några dagar innan jag kan kommentera detta gränsöverskridande program. Tills dess ska jag undersöka mediemonopolet inom svt-kolossen.
Fram tills det är löst får jag sitta här i klipprummet, och glo på den enda utsmyckningen på de kala väggarna. Ett foto på sven wollter, från Raskens.
Inte mycket till tröst.

Snuskigt

Snuskigt
Är det bara jag som känner mig som en unken marxist, eller är Kanal 5.s Homestyling kanske det allra snuskigaste som går på tv just nu? Jag har inget emot heminredningsprogram, men det här är ett program som handlar om att inreda en lägenhet där ingen ska bo. Ens en dag. Utan istället handlar det om att skapa illusionen av ett hem, en fejkbild av lycka, harmoni och perfekt smak. Så jävla mycket jobb och pengar (25 000 spänn) som bara läggs ut för att kunna dra in mer cash när lägenheten säljs. Jag trodde att det skulle handla mer om homestaging, mindre ingrepp. Istället var det ett program där en stab människor gjorde ett avancerat dekorbygge. Och med det insinuerar jag fusk. Hur roligt är det att inse lite för sent att de gröna kakelplattorna bara var platsfilm. Och hur länge håller färgen på mattan. Och jag antar att sen, när försäljningen är över, så river man ut hela inredningen, alla möblerna, prylarna, krukorna och växterna och slänger dem? Eller skänker man i alla fall en del till Myrorna? Åh, vad härligt gammelsosse jag känner mig.
En sak till bara. I slutet av programmet redovisas hur lyckat stajlingen var genom att man ser hur mycket mer lägenheten gick för jämfört med utgångspriset. Och med förbehåll för att jag inte såg inledningen av programmet, alla som någonsin varit med om budgivning i Stockholm vet ju att utgångspriserna bara är lockpriser. Kan man då verkligen utvärdera resultatet? Var det någon som såg och vet mer?
Jag tror att jag hellre skulle vilja se ett program om hur man märker vem som är en dålig mäklare, det kan nog också ge en del mer pengar i fickan vid en lägenhetsförsäljning.


Asexualitet it was

Jorå, mina aningar infriades. Och visst. jag har mig själv att skylla. Och ja, jag står för mitt uttalande. Men det är problematiskt att vara surbögen i regnbågsfamiljen. Jag var med när QX startade, jag vet hur fort utvecklingen har gått, och att det kan gå i motsatt riktning ännu snabbare. Samtidigt tror jag inte att homovärlden någonsin kan utvecklas om den inte utsätts för kritik. Kulturnyheterna ligger streamade på svt.se


Tv-guiden

Det är skönt att man kan bli positivt överraskad ibland. Nöjesguiden har släppt en del av sin adhd- mentalitet på sistone och numret som ligger ute nu är rikigt, riktigt bra. Äntligen har man vågat satsa lite offensivt och på lite nya grejor - och slutat försöka konkurrera med Rodeo genom att göra långa modereportage som man ändå nästan aldrig lyckas få till. Svältdagarna verkar vara över för tidningen, och det lite tjockare formatet har lett till att man infört en tv- avdelning - suveränt redaktörat av filmredaktören Niklas Eriksson. I detta nummer också ett rundabordssamtal om tv och en rånördig text av tv-idioternas guru i Sverige, Kjell Häglund. Jag hade nästan gett upp om Nöjesguiden, men det är bara att konstatera. Liket lever och verkar må skitbra. 

Joss hjärtar Veronica

Josh hjärtar Veronica

I det nummer av Entertainment Weekly som ligger ute i svenska butiker just nu har Buffy-skaparen Joss Whedon fått äran att recensera DVD-utgåvan av Veronica Mars, säsong 1. Och det är förstås en ren hyllning: "The show never forgets that her (veronicas) power is born of pain, and that the kids who don´t need to se - or avenge - every secret wrong are actually happier and more well adjusted. ".
Joss gör en cameo som biluthyrare i en av episoderna i VM säsong 2.

Soundbites

Intervjun för kulturnyheterna gick väl ganska bra, även om jag lite nervös för hur det färdiga inslaget kommer att bli. Inslaget ska på något sätt uppmärksamma QX som barometer för homotoleransen i Sverige. Att uttala sig i homomediefrågor är i stort sett helt hopplöst i Sverige. Alla har jobbat med alla och konkurrerat med alla, och om man andas något kritiskt så är det stor risk för att man har skaffat sig ovänner både här och där. Och jag har liksom på känn att det är större chans att min replik om QX som asexualitetens bibel kommer med i inslaget, än när jag säger att Anders Öhrman är gayvärldens svar på Amelia Adamo. Inslaget kommer att sändas på tisdag eller onsdag tror jag.  

Världens bästa tv-serie.

Världens bästa tv-serie.
Var hemma i Stockholm och zappade runt bland alla kanalerna i min ComHem-box på natten. Insåg att BBC Prime just nu kör en av de allra bästa brittiska komediserierna i repris: The League of Gentlemen. Man är mitt inne i en säsong just nu, men kolla något avsnitt och om du gillar det så är det väl värt att beställa på import-dvd. Att Svt inte lyckats köpa in den här serien är helt otroligt, det är svårt att hitta något lika bisarrt, skruvat och med lika svart humor. Little Britain har dessutom snott en hel del från The League of Gentlemen. Långfilmen som kom i somras var däremot crap. 

Produktutveckla. Please!

Produktutveckla. Please!

Kanske var jag lite för euforisk när jag hyllade MTV här nedanför. Givetvis finns det saker som inte är produktutvecklade. Kicki "Margareta" Berg till exempel. Tidigare trodde jag att hennes plastiga utstrålning berodde på att hon var tvungen att framföra alla sina prator på den där märkliga au pair-engelskan som alla på MTV-Nordic talade under några år (i sig ett fenomen som säkerligen kommer att vara med i en framtida variant på Filip och Fredriks hundra höjdare, om den nu inte redan varit det - orkade inte riktigt följa den serien slaviskt). Men faktum är att VJ- Kicki är blev om möjligt ännu mer intetsägande sedan hon började prata svenska. Hon fyrar av sina texter med en mekanisk opersonlighet som är enastående. Å andra sidan är hennes show Strössel om möjligt ännu mer keff. Ett sånt där program där Kicki flyger och flänger över flera kontinenter utan att någonsin få någonting vettigt sagt, om vi nu inte alla var enormt intresserade av prisutvecklingen på fastighetsmarknaden i Miami (ett märkligt utfall av detaljfakta i ett annars intetsägande flöde av blajinformation). 



Debut!

Debut!
Så har jag gjort det. Debut. TV-debut. Äntligen har det första inslaget som jag gjort för Mediemagasinet pumpats ut i etern. The Tiina Rosenberg story. Från och med i morgon bitti går det att se programmet i en streamad version via nätet.  Mer orkar jag inte skriva. Sitter på tv-huset i Göteborg och har tillbringat kvällen med att råklippa nästa inslag. Åker till Stockholm över helgen tidigt i morgon bitti. Och när jag väl är där ska jag försöka säga något smart om bögkultur till svt.s Kulturnyheterna i tiosekunders soundbites. Jag menar...nu vet jag ju typ själv hur lång maxlängden är när man ska sätta ihop ett inslag. Ja, ja. Jag får väl fila på oneliners på tåget upp till stockholm. 
Huga.  

Jonas, Landskrona och jag

Jonas, Landskrona och jag
Nu, nyss, såg jag författaren Jonas Bergh prata om min gamla hemstad Landskrona som staden som Gud glömde på tv. Vi var med i samma teaterförening runt 1990. Då var han på väg att bli alkis och jag var lite kär i honom. Idag sitter jag och blir nästan lite tårögd över att de pratar så mycket skånska i Bokbussen. 

Innovationer

Innovationer

TV-utbudet i min kala övernattningslägenhet i Göteborg är inte precis gigantiskt. Men oftare än någon annanstans fastnar jag på MTV. Och jag måste säga att jag är sjukt imponerad av deras programavdelning. Jag vet ingen annan kanal som lyckas skruva till gamla erkända format på ett lika bisarrt sätt.
Pimp My Ride och Newlyweds är ju två erkänt framgångsrika program. Men den där programutvecklingsavdelningen verkar ju ha fortsatt outtröttligt på samma spår. Från ursprungssåpan Real World landar man idag i The 70´s House - en sorts dokusåpa/gameshow där kidsen åker ut om de inte har full koll på 70-talstrivia. Eller om de pratar om saker som inte fanns på 70-talet. Till exempel om sina botox-planer under fonduemiddagen. Trailer Fabulous kan mycket väl vara den slutliga döden för Extreme Home Makeover-genren, när MTV.s dampiga experter börjar göra om hemma hos amerikansk whitetrash.
Dramaserien Laguna Beach har också blivit en favorit. Berättarmässigt tar den sitt avstamp i dokusåpaspråket, men intrigen om västkustsbratsens kärleksliv är dramatiserad (var jag helt övertygad om tills jag faktiskt läste pressreleasen där MTV hävdar att det är en realityshow. Mitt svar: reality, my ass. Även om vanliga dokusåpor är styrda och planerade, så tar den här serien det till helt nya nivåer. Jag föredrar att fortsätta att se den som en dramaserie - allt annat är för irriterande).
För alla där ute som inte har sin mentala 14-åring levande inom sig kan dock några avsnitt av oupphörligt relationsältande eventuellt vara skrämmande. 
Viktminskningsprogrammet From Flab to Fab har däremot alldeles för lite av förnedringsmoment i sig för att jag ska kunna gilla det. Men namnet var ju skitsnyggt.

Bögnoja

Queer as Folk, liksom.

Det finns nog inget enklare tv-fenomen att dissa än den amerikanska versionen av Queer as Folk (jag vet, jag gjorde det själv i en artikel i tidningen Sylvester för flera år sedan). Jag menar, bara vinjetten med dansande muskelpuggor i tajta kalsonger kan skrämma bort vem som helst.
Den första säsongen var dessutom riktigt dålig, den andra direkt outhärdlig, men en bit in i tredje säsongen började jag bli mer osäker. Var det inte så att serien blivit mer politisk? Var det inte värt att uppmärksamma en serie som till exempel tog upp relationsproblematiken i förhållanden där den ena partnern är hivpositiv och den andre hivnegativ? Eller är det så att jag själv börjat leva ett allt mer bögigare liv, och plötslig kände igen mig i seriens harvande kring sex, förhållanden och ändlösa klubbnätter?
I helgen låg jag däckad i förkylning och kämpade mig igenom fjorton timmar - d v s hela säsong fyra. Och ambivalensen fortsätter. Serien pendlar mellan plakatbärarpolitik, mjukporr och keffa farsskämt på ett halsbrytande sätt så att jag aldrig riktigt vet vad jag tycker.
Sen gav jag mig på första säsongen av L-Word. Då klarnade allt.
Ordet jag letade efter var lurad.
Allt i Queer as Folk framstår som taffligt, klumpigt och amatörmässigt jämfört med flatserien.
Flatorna - bögarna 1-0.

hits