Ingenting går upp mot frigolit



Veckan som gick var ingen strålande inledning på den svenska tv-säsongen direkt. I alla fall inte om man ser till de nya svenskproducerade programmen som kanalerna själva försökt hypa och marknadsföra ett tag nu.
Att se premiären för "Vem kan slå Filip och Fredrik" var lite som att springa i gröt. Som att springa långdistans i gröt. Seegt, långsamt och trist. På något lutherskt sätt hade jag tänkte försöka se något av veckans andra program, men kunde inte övertyga mig själv om varför. Kanske berodde det på den förste utmanaren, en sån där muskelbiff som uppfyllde alla klichéer om vältränade kroppar och begränsad hjärnkapacitet, men framför allt var grenarna för tråkiga och tempot för lågt. "Vem är kändisen". "Straffsparkar". Det kändes lite som att vara på femkamp på scoutläger.
Det är mycket möjligt att det kanske brände till mot slutet, när det verkligen stod en halv miljon kronor på spel, men med ett sånt tråkigt förspel orkade jag fan inte med att hänga med mot klimax. Det är nästan så att man tror att det skulle varit roligare om Filip och Fredrik hade dammat av Oldsbergs gamla programformat "oss skojare emellan" istället. 

Femmans helgsatsning "Musikmaskinen" var skrikigt, jobbigt och heeeelt meningslöst. I det träsk av musikunderhållningar med halvkändisar som finns lyckas "Musikmaskinen" med att få till både ett ointressant tävlingsmoment och jävligt mycket falsksång.

Men jag är faktiskt trots allt en optimist. Jag hade till exempel vissa förhoppningar kring Schyfferts programidé "Big in Japan", där killarna från matprogrammet "Superklasse" skickas till Japan för att försöka bli kända.
Det programkonceptet höll tvyärr bara för en trailer. På presskonferensen som inledde premiärprogrammet ställer en av de samlade svenska nöjesreportrarna frågan "varför är det så viktigt att vara känd då?" till Schyffert och hans två wannabes. Och möts av tystnad. Och den där tystnaden ekade liksom i mina öron genom hela programmet. Medan killarna plockade kackerlackor från en japans blöja. medan de sprang ett välgörenhetslopp för afrika, medan de skrev autografer till några random japaner som tyckte att det var roligt att de blev filmade av ett kamerateam. Att låtsas vara kändiskåt faktiskt nästan lika pinsamt som att vara det.

Nej, det enda programmet som faktiskt höll vad det lovade var "Hål i väggen". Folk som försökte spela human tetris, och som blev nerfösta i en pool vatten av frigolitstycken. Och som tvingades ha på sig tajta silverdräkter medan de gjorde det. Ett enkelt men genialt koncept.  Och helgens bästa underhållning.


Kommentarer:
Postat av: Svenska tamfågelföreningen

Är det inte lite grand som när vi var små? Jag menar då var underhållning underhållning. Folk fick fiskar i pris av Loffe Carlsson efter att ha drattat på ändan i nåt kladdigt i manegen. Jag minns inte vad tävlingarna gick ut på, men jag minns att de var kul att se på.



Vem fan har inte tröttnat på att se dokusåpor om uttagningen av b-laget till nästa säsong på Wallmans?



Är det inte repris på Benny Hill snart?


Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits