Warhol på teatern
Någon hade tänkt till och valt ut en perfekt föreställning från utbudet på Göteborgs dans- och teaterfestival. Gob Squads Kitchen. Film som blivit teater, eller teater som är film. Eller hur man ska kalla det. Tre spelplatser bakom en duk, där det som händer på spelplatserna projiceras på duken. Det handlar om Warhol, om sextiotalet och om en tid när man gjorde saker för allra första gången - när allt var fräscht, nytt, spännande.
Allt eftersom pjäsen utvecklas så lämnar skådisarna scenen och ersätter sig själva med folk från publiken. En del av dom får lurar på huvudet, och fjärrstyrs av skådisarna som sitter med mickar i publiken och viskar repliker och andra instruktioner. Och så sätter man på ett helt självklart sätt fokus på vad som är spel och verklighet, vem som egentligen agerar mest trovärdigt, vad som genererar det mest intressanta dramat. Och förklarar att vem som helst kan vara en stjärna. I alla fall för en kväll på teatern.
Allra mest spännande blir det när en av killarna som spelar sovande i Warhols Sleep får frågan om han vill göra en roll i Kiss istället. Och kyssa en av skådisarna. Och de sekunder av tvekan i den där killens ansikte, innan han mumlar fram "I'm in a relationship". det är den bästa teater jag sett på länge. Även om det nu faktiskt inte var teater. Utan på riktigt. Eller hur man ska säga.