Symboliskt SF-utspel på Filmdagarfest

Så jag missade Manilla för att istället göra mitt jävla jobb och vara i Malmö och titta på film. "Men vem behöver Manilla när man kan gå på filmdagarnas eget party", försökte jag intala mig själv när jag tog mig till Twisted Torso för branschmingel.
Festen hade Brasilien-tema, med anledning av premiären på Tropa de Elite. Filmen, som är en genomsvart och deprimerande lillasyster till Guds Stad var kanske inte helt lämplig som festinspiration, så arrangörerna nöjde sig med att ha lite brassebärs och bjuda in en sambaorkester, istället för att utrusta marknadsavdelningarna med vapen och låta de skjuta prick på recensenterna som sågat deras filmer.
Men Brasilien kom helt i skymundan när ett improviserat band gick upp på scenen, bestående av olika höjdare och vanliga knegare på SF (dit Ronny Svensson får räknas eftersom han skriver för sf.se). Någon irriterad malmöitisk dokumentärfilmare muttrade om att SF kapat festen och gjort den till sin firmafest, men det riktiga symboliska ögonblicket kom en bit in i konserten, när bandet bestämde sig för att göra Staten och kapitalet. I det här sammanhanget var det svårt att inte läsa den som något annat än en kommentar till den svenska biografpolitiken.
För i filmsverige är det ju så. Staten och kaptitalet sitter i samma båt. Eller. SFI sitter verkligen i SF bios båt, och det finns ingen annanstans att ta vägen om man vill att filmerna faktiskt ska nå sin publik.
Allmänt | |
Upp