Göteborg tisdag

Det är för det här man besöker festivaler. För att träffa och snacka med folk som inte nöjer sig med ett nej, utan som driver igenom sina filmprojekt trots att ingen ställer sig bakom dem. På tisdagen höll jag i det roligaste seminariumet hittills för min del, det om hur man gör film utan stöd från filminstitutet. I panelen fanns Robert Lillhonga som gjort sin Hata Göteborg för lite småpengar från Helsingborgs Kommun och något studieförbund. Och så Stina Bergman som gnetat fram del efter deal för att kunna spela in en hel långflm med mindre än 200 000 i inspelningsbudget. 
Den tredje panelmedlemmen var Anders Birkeland som producerat Göta Kanal 2, och som kände sig själsligen besläktad med de två ungdomarna - han gjorde själv sin första film 1971 genom att sälja sin bil för att få ihop till startkapitalet. 
Samtalet blev jävligt roligt, och både Stina och Robert ser sina filmer som en sorts utbildning på egen hand. De 170 000 kronor som Robert fått låna ihop av släkt och vänner är som ett sorts studielån i hans ögon. 
Hata Göteborg har blivit en mindre festivalhit, och man håller just nu på att diskutera en ev biodistribution. Sonet fortsätter alltså sin satsning på unga helsingborgare som gör film (även om de 100 000 som man pumpade in i slutklippningen av Hata Göteborg nästan kändes som barnarbetespengar ur mitt perspektiv).
Sen blev jag hastigt och lustigt indragen i den internationella kritikerjuryn, som ersättare för någon som blivit sjuk. Det samarbetet har redan hunnit haverera när jag skriver det här, men jag återkommer till ämnet i nästa festivalrappport.  
 
Allmänt | |
#1 - - Hanna:

Och det är därför filmfestivaler är så jäkla bra..!
Sitter och läser andras tankar om denna tillställning, men nu började jag fundera på annat... Jag hörde att gänget bakom Hata Göteborg hade blivit hotade med misshandel av ett gäng huliganer som inte sett längre än filmtiteln. Vet dock inte om det stämmer.

Upp