roger wilson

Det nya svenska gaymagasinet Dorian går alldeles utmärkt att läsa från pärm till pärm på Pågatåget mellan Helsingborg och Hässleholm. Då hinner jag alltså läsa jag också varenda ord i publikationen. Vilket i sig är en upplevelse, rent språkligt alltså. För det är något som glappar i texterna. Ungefär som när man läser en dåligt översatt text och de engelska meningarna liksom dyker upp i huvudet. Då menar jag inte att jag anklagar någon för plagiat. Nej, svenskan är liksom bara haltande. Låghalt.
Kanske beror det på att Dorian anstränger sig så mycket för att bevisa att de representerar en glammig bögvärld. Att man liksom spänner copymusklerna så hårt att man börjar lämna svenska språket. Eller bara slår över till att bli töntiga. Som när man har satt samman en panel för att diskutera viagra och i ingressen till artikeln berättar att man befinner sig i "en lägenhet i en av Stockholms mer diskreta men samtidigt förnäma stadsdelar". Spännande, liksom. Kan man inte bara skriva Östermalm?

Att vara gaytidningsentrepenör är inte särskilt lätt i Sverige. Jag vet själv, liksom. Och då kan det kännas lite märkligt när en ny tidning blir trashad i DN. Inte bara en, utan TVÅ gånger. Därför tänker jag inte göra den där enkla sågningen, det är så enkelt att vara elak. It takes strenght to be gentle and kind. Och ska man vara lite konstruktiv och rar så fyller Dorian trots allt en lucka. Och det är de två långa artiklarna som jag tänker på då. Samtalet om Viagra påminner i alla fall till vissa delar om den typen av snack som jag har med mina kompisar - och något i den stilen har jag inte riktigt läst i svensk gaypress tidigare (fast den där killen som hävdar att säger till sin tandläkare hur han ska laga hål, verkar mer än lovligt korkad). Den ärrade gaymediaveteranen Henrik Tornberg (Sylvester m m) försöker i numrets andra artikel starta någon sorts debatt kring svenska bögars syn på sex och synd - apropå Prides slogan (och falska marknadsföring) om Swedish Sin. Och där finns väl också nischen. Mer prat om sex, helt enkelt. För Svensk gaymedia i allmänhet ligger ju faktiskt på en prydhetsnivå som ligger milsvida efter kvällspressens heterosnuskande.