Gaychock i Umeå

Nyss hemkommen från Umeå filmfestival, där jag pratade om tv-dramatik och var moderator för ett samtal mellan tre tv-regissörer. Stannade över natten mellan lördag och söndag, för att uppleva lite av festivalyran i staden. Fredric som jobbar med film där uppe förklarade kvällens festoption för mig. "Först så har vi Filmare möter filmare klockan åtta". "Ja, det låter ju trevligt", svarade jag. "Och sen på natten har vi filmfestivalens gayfest", fortsätter Fredric.
Allt fryser till is. Jag tittar på den långe norrlänningen och tänker: "IT´S A FUCKING CURSE!"  Homosexualiteten känns mer och mer som ett jobb, och varje homofri zon jag hittar som semester. Att slippa supa, ragga och hångla är min dröm. Men det blev till att dricka bärs i en sån där kliniskt tråkig Folkets Hus-lokal. Knattedisco all over again. Fast på något sätt blev det ändå lite tryck på dansgolvet.
För övrigt kan jag bara säga att Umeå filmfestival verkligen är Sveriges närmaste filmfestival. Allt ryms i Folkets Hus, och bor man - som jag - på Royal hotel så går man till festivalhuset på ungefär en halv minut. Lagom. Fler festivaler borde rymmas under ett tak. Helgens höjdpunkt var den lite märkliga mellanfesten på Film i västerbottens lokaler som var en sorts lägenhetsfest i kontorsmiljö.
Idag bäddar jag ner mig med Entourage.

Homofilm | |
#1 - - Moon:

Bra där satt den!

Upp