Farväl Göteborg

Skulls r us
Är alltså lite söndermosig efter att ha avslutat bokmässan med den traditionsenliga bögkvällen. Jag värmde upp lite lätt med att lyssna på la Lantz som läste ur sin bok "91/2 månad" och sedan gå på ett seminarium där Sverker Åström läste ur sina översättningar av Michelangelos kärleksdikter. Kulturtanterna satt och gjorde små LÄTEN efter varenda dikt. Och Sverker själv skämtade mest om att han snart ska dö. Sedan var det dags att lämna mässhallarna för gott och göra stan med förfest, mellanfest och huvudfest tillsammans med en mix av exilstockholmare, inpyrda göteborgare och en och annan hemvändare från huvudstan. Bland annat fick jag höra att den utmobbade Lind & Co-monterbögen (det finns tydligen ett helt fotbollslag av Lind & Co-bögar på plats i Göteborg) hade fått sin revansch och gått hem med Gretas snyggaste bög.
Gossips erbjudande om shot + öl för 49 kronor visade sig vara rena sjävmordet för mina hjärnceller, så jag har inte så mycket att rapportera om större delen av kvällen. Svaga minnesbilder finns dock av en kvinna med cowboyhatt som framförde en liten dans med hjälp av en stol.
Bilden föreställer i alla fall Anders och Per, och visar hur bögsverige verkligen är en plats där man kan experimentera med personliga uttryck, släppa fram sina fjolliga sidor och verkligen vara en INDIVID - bögar ser ju aldrig ut som exakta kopior av varandra, eller hur?
Allmänt | |
#1 - - M:

Äntligen. Det är alltså inte bara jag som lagt märke till denhär bögkonformismen. Varför ser så otroligt många av bögarna lika dana ut och dessutom på det sättet? Särskilt förundrad blir jag när jag ser bögar i 45-50-årsåldern som anstränger sig för att se ut som 17-åriga skinheads, det är ju helfestligt när man tänker efter. Flatorna med traditionell flatfrisyr ter sig som en aldrig sinande flod av variation i jämförelse.

Hade det varit någon annan än jag som skrivit ovanstående hade jag såklart kallat det för internaliserad homofobi. Men nu betraktar jag det bara som hälsosam självdistans. Eller kanske avundsjuka, eftersom jag inte lyckas passera som flata oavsett hur kortsnaggad jag är.

#2 - - Malte:

Ja du Roger, du kan väl nämna en enda snygg känd person med halvflint? Jag kommer på Jean-Marc Barre i Breaking the waves. Ingen annan. Det är antingen raka eller keps.

#3 - - Gustav:

Jag kallar det heteronormativitet jag. Och det är lite läskigt.

#4 - - Roger:

Fast likheten är nog ännu värre när de vänder sig om. Då hade de identiska glesa rödblonda skägg. Jag hade en bild på det, men den censurerades av modellerna eftersom de hade tungorna inne i varandras munnar vid tillfället.

#5 - - Annaa M:

Fast jag kunde faktiskt se skillnad på både dig, Hilton och flera andra på Gossip. Vi ska väl för resten alla vara tacksamma för den oändliga tid det tog att genomföra varje beställning i baren! Med lite högre tempo kunde effekterna blivit än mer förödande. Och jag hade ingen hatt, jag är så glad, jag vet att jag inte hade någon cowboy-hatt!

#6 - - roger:

Nej, det var inte du som gjorde den märkliga dansen. Det var senare, på Gretas. En dam, en hatt, en porrig dans med en stol. Kunde du verkligen se skillnad på mig och Hilton på Gossip? Han har ju så snott min stil: övervikt och gles skägg. Den jädrans kåppykatten...

#7 - - Annaa M:

Sanningen att säga, oss emellan, har ni inte bytt lite vikt?

#8 - - Roger:

Det beror på hur du menar. Vem har bytt med vem? (älskar när folk skriver "oss emellan" på kommentarsfunktioner) : )

#9 - - Stefan:

Var det jag som var tanten i hatt som porrdansade på Gretas? Jag minns inte så mycket. Försökte supa ner vår yngsta redaktör Elise och blev mest full själv... Minns bara att kvällen började med Linda Rosing och Katarina Janouch på Park efter vår Modernistamiddag.

Upp