Farväl Falkenberg

Farväl Falkenberg
På Filmdagarna i Malmö fick jag så slutligen se den. Farväl Falkenberg, som omgetts av en mystisk hype ända sedan i våras. Och på Manillafesten insåg jag att det därför också börjats byggas upp en viss ovilja mot filmen. Att jesper fått så mycket media eftersom han känner "rätt" människor. Och det gamla vanliga skitsnacket.
Det är tydligt att de som pratar så inte har förstått vilket akut och krisartat läge svensk film befinner sig i. Varje litet tecken på ljusning dras genast upp av alla - bara att Maria Blom började spela in en ny film gav flera artiklar i kvällstidningar. Efter en film ses redan Blom som det nya vita hoppet, typ. Det behövs helt enkelt inte vassa armbågar för att få medialt utrymme när det gäller svensk film. I Jespers fall har folk sprungit benen av sig i förhoppningen att det här ska vara räddningen.
Jag är inte alls säker på att Farväl Falkenberg blir en kommersiell framgång, men jag drabbades (har otroligt svårt för att använda sådana ord, men nu gör jag det) av filmen. Jag skulle kunna fylla två A4-sidor med invändningar, men den känslomässiga reaktionen var så stark att det liksom inte spelar någon roll. Desto värre är att jag inte är riktigt säker på vad det var som var så bra. Hade jag bara en labil dag? Handlar det om att jag sett två av killarna i en tidigare dokumentär av Ganslandt, och kände någon sorts relation till dem. Eller var det metoden att låta amatörer spela sig själva som skapade en ärlighet och uppriktighet i tilltalet som gjorde att det var svårt för mig att värja mig.
Jag måste se om filmen och ta reda på vad som hände. Tills dess. Se filmen när ni får en chans. Gå med låga förhoppningar och låt er överraskas. Det här är en debutfilm i ordets mest positiva mening. Frihet, spretighet - lite osofistikerat. Med med en tanka, ett upsåt, en vilja från början till slut. Och det är det inte allt för ofta som man ser i svensk film.



Kommentarer:
Postat av: Ulf

Filmen har fått en osedvanligt positiv recension i Variety. Först slår det mig som väldigt överraskande från denna annars så petiga branschtidning. Men sen ser jag att recensenten är svenske Gunnar Rehlin.

Kul att du erkänner att du "drabbats" av filmen.

Postat av: Anonym

Gunnar har recenserat i variety i en himlans massa år. Jag är nästan säker på att jag såg Variety citerad på videoomslaget till Hannah med H härom dagen till exempel.

2006-09-05 @ 12:32:32
Postat av: Milla

Vilken film!!! Rakt in i maggropen. Försökte förklara vad den handlade om för en vän men det går inte. Den var för mig så mycket mer än en film. Den kommer att sitta fast i mitt huvud länge. Sällan jag gått ut från biografen med en äkta känsla av att känna de här unga männen, att ha suttit bredvid dem, att skratta åt deras fortfarande valpiga lekfullhet, befriande humor. Få hänge sig åt sentimental, tidsbefriad livsfunderingar. Unga, ännu "slyngelmagra" pojkar som kliar en häst. Närheten till varandras tankar. Allt sådant som tyvärr försvinner när vi tvingas "bli vuxna". Jag ska se den igen! TAnkar från en mamma i 50-årsåldern med en son född -77

2006-10-13 @ 13:25:17

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits