Bitchiga bögar
Gårdagskvällens diskussionsämne bland Bögarna var som vanligt Matsy Strandbergs krönika i senaste numret av QX. Den här gången kände alla sig träffade på ett lite obehagligt sätt. Månadens Matsy heter nämligen "Varför är bögar så jävla bitchiga?" och berättar om möten med bögar som bara varit plain evil.
Till exempel:
"Din kille är så himla snygg. Hur orkar du ha en kille som är så mycket snyggare än du?"
eller
"Snygg tröja" (ironiskt)
"Eeeh, tack"
"Men trodde du att jag menad allvar, eller?"
Matsy avslutar med att skriva att bitchigheten är ett fenomen på utdöende. Att det är "bögar i medelåldern som tycker att bitchighet är ett lättare sätt att umgås. Förbisprungna gamla vrak som inte känt doften av nya, trevligare tider. Kanske för att de växte upp i en tid som bäddade mer för självhat".
Vi stod där vid bardisken och vred på oss, lite obekväma (en av oss är den första som ska göra hardcore skönhetsoperation med liposuction och rubbet i nästa vecka - vi kan inte längre kalla oss själva annat än medelålders puggor) innan vi alla enades om det egentliga skälet till att vi kände oss illa till mods.
Matsy! De där exemplena är ju inte ens värda att kallas bitchighet. Bögbitch är en konstform och de där förolämpningarna kvalar inte ens in till korpserien! Rätt rubrik på krönikan borde vara "Varför är alla bögar så dåliga på att bitcha?"
Sa vi, skålade och tog en öl till. Några gamla vrak vid bardisken på roxy, som dessutom stank gammalt fett efter en middag på Stockholms sämst ventilerade krog, "En ful, en gul".