Fula Betty är här nu

We´re a happy family

Så har den kommit till Sverige i rekordfart - Ugly Betty. Och namnet talar för sig själv. Det här ingen serie som försöker vara subtil på något sätt. Tvärtom.

Berättelsen om den fula sekreteraren som försöker överleva som chefsassistent på den glamourösa modetidningen är en frejdig klichéfest.

Huvudrollen, som Betty, spelas av coola America Ferrera (Real Women Have Curves), som får kämpa med en gigantisk tandställning och stora missklädsamma glasögon för att vi verkligen ska FÖRSTÅ att hon är FUL.

Serien bygger på en colombiansk tv-följetong, en oerhört framgångsrik telenovela, som redan fått flera remakes i olika länder. Och lite av originalets melodrama och sentimentala tonlägen har faktiskt fått följa med i den amerikanska versionen. Jag är antagligen lite skadad av amerikanska sitcom-format, för det jag uppskattar bäst är att den inte är helt tajt gjord. För Ugly Betty är en godhjärtad urban saga, en moraliskt uppbygglig tv-serie där vi får lära oss att yta inte är allt, att ett vackert inre alltid håller i längden. Till och med i den anorektiska tvångsmässigt retuscherade och botoxpumpade modevärlden.

Vi förstår förstås allihop, att det inte är så - men som en välmenande dagdröm kan den ju fungera. För ett ögonblick kan man drömma sig bort och tänka att Ebba von Sydow visst hade kunnat nu lika långt om hon hade varit en överviktig förortstjej med mustasch och hornbågade brillor.
Fast allra bäst är förstås Bettys fjolliga systerson.

Hans lilla dansnummer i sjömanskostym i avsnitt fem är kanske det bästa hittills. Missförstå mig rätt. Jag är inte pedofil. Men när såg vi sist ett fjollbarn på tv?
Däremot hade serien vunnit på om man klippte bort hela parallellhandlingen kring det där mordförsöket. Bååååring. 

Allmänt | |
#1 - - Neela:

Haha Ugly Betty var grymt :)

#2 - - Stefan:

Lilla Andreas i Göteborg har så klart fått mig hooked på den här serien också trots ihärdiga protester från min sida efter avsnitt ett och två. Då hävdade jag bara att Djävulen i Prada hade en ännu hemskare och ännu mer modefobisk kusin från landet. Nu har jag vänt lite. Den är nästan gullig. Nästan dräglig. Nästan okej. Och jag ser avsnitt efter avsnitt. Men bra är det inte.

#3 - - Stefan:

PS

Men jag håller givetvis med om systersonen. Det är det närmaste ett porträtt av mig själv som barn jag har sett sedan Mitt liv i rosa. Ha ha

#4 - - Lilla Andreas:

Jag älskar ju verkligen Ugly Betty, jag köper det med hull och hår. I'm all about the oneliners!

#5 - - Mattias:

Det verkar vara en rätt utspridd åsikt att hennes systerson är helt underbar och att sidospåret med mordmysteriet är helt meningslöst. Och inte så konstigt med tanke på att det är så det är! :)

Upp