Ett homo på en scen
Det brukar gnällas en del då och då på att teatervärlden är så heteronormativ. Om producentklassen på DI är någon bra vägledning ser det ut att bli annorlunda i framtiden. I vår har jag varit på två elevproducerade föreställningar, bägge monologer med homotema. En bög och en flata som berättar om sina liv.
Kanske beror trenden på att en monolog är en hyfsat enkelt iscensatt föreställning, ganska billigt liksom. Och om man nu ska göra en monolog så känns det där gamla heterotjafset helt söndervaginamonologiserat. Lite har jag också fåttkänslan att de där producenteleverna helt enkelt haft ett roligt homo i bekantskapskretsen och lite frågat dom om de inte kunde göra en föreställning av alla sina storisar om misslyckade dejter, ragg och olycklig kärlek.
Lite Nils var den stillsamma varianten. Klezmermusik varvades med stillsamma berättelser från Nils Harnings dubbelminoritetsliv - jude och pugga. Medan Helena Sandströms föreställning You give gay people a bad name tog sitt avstamp i klubblivet, för att sedan spinna loss i prator om flatklichéer och heteronormer.
Bägge föreställningarna var väldigt bra. Nis tillbakahållna spelstil och hans lite mystiska utstrålning höll mig helt fängslad, medan Helenas explosiva framträdande var ståuppkomik med hjärna.
Men bägge pjäserna hade lite svaga avslut. Som om det inte fick bli FÖR allvarligt. Nils drog kvällens lamaste berättelse - om en kväll på disco. Och, visst var det en grym tanke att göra en sorts upphottad version av Love will tear us apart i slutet av Helenas föreställning, men en liten bismak av cop-out var det.
Kanske är det bara svårt att avsluta homohistorier. Vi är vana vid självmord eller solskenskommaut-berättelser. Gränslandet där emellan är som ett ingensmansland.
Hm, håller med dig om slutet. Å andra sidan påpekade väl egentligen Helena det, att det brukar bli självmord och så.
Jo, jag satt alldeles bakom er på "fel ställe". Det var mig Gertrud skrek åt över hela lokalen att jag hamnat fel. Höll på att glömma kvar min öl i paniken. Såg sen att jag hade en hel liten svans efter mig, he he.