En sorts radiofest

Igår var jag på den märkliga tillställningen Radiogalan. Sveriges kanske mest anonyma gala, över huvud taget. Och med en massa människor som gäster, där alla ansikten är anonyma för en.  Rösterna känner man eventuellt igen. Men inte ansiktena.
Och från första sekund andades den också det där lite sorgliga dåliga självförtroendet som radiomänniskor alltid har. Ove Joanson stod och höll tal om hur vi alla var VIKTIGA medan folk skruvade på sig obekvämt.
Alla vi som jobbar inom Public Service gick dessutom runt och skämdes lite extra mycket. Medan reklamradiogänget fick tokfnatt när de vann priser - stod upp på sina stolar och hojtade - så var SR-människorna lite hämmade och grå och behärskade. Ja, Titti Nylander vågade inte ens sig upp på sven för att ta emot sitt hederspris, utan stod och höll sitt tacktal i skumrasket strax nedanför scenkanten. 
Kul var i alla fall att Filt vann ett av priserna. Det pågår just nu lite hets mot produktionsbolag inom SR - många fast anställda är oroliga för sina positioner, och menar att man inte kan göra högkvalitativ radio utanför betongbyggnaden på Gärdet. Själv tycker jag att det stora undret är att  SR låter så bra som det gör, trots att vi sitter avskurna från verkligheten i lokaler utan ventilation med år av kasst självförtroende och bisarrt chefsskap i väggarna. Filt är ett exempel på hur bra det kan bli, där ute i verkligheten.
Radio | | En kommentar |
Upp