Bögtragik
En bra sak med att vara sjuk är att de där högarna med "filmer jag borde se" har blivit lite mindre - precis som jag kunnat frigöra 20 gig på hårddisken efter att förra helgens sängliggande.
Bland veckans höjdpunkter finns den brittiska 70-talsfilmen Nighthawks. Stilen är nästan dokumentär med långa, långa scener där huvudpersonen står på bögklubb och flackar med blicken. På jakt. Eller, morgonen efter, när han kör ragget till jobbet och ställer den där frågan "vill du ses igen?" och det tar lite för lång tid innan den andre killen svarar ett föga övertygande "visst". Sen finns det flera minuter långa som bara visar dansande bögarna på dansgolvet. Och jag tittar, fascinerad. Allting är precis likadant som nu. Den här kvalar utan tvekan in på listan över filmerna som bögvärlden glömde.
John Schlesingers Sunday Bloody Sunday är ju en betydligt mer erkänd film än Nighthawks, den fick ju ett gäng Oscarnomineringar och sånt. Glenda Jackson och Peter Finch är bägge otroligt bra, som mannen och kvinnan som slåss om Murray Heads (ja, han som sjöng One Night in Bangkok) gunst. Murray är konstnär, en fri ande, en sån där som ingen kan äga. Glenda och Peter nöjer sig med det, men går runt den mesta av tiden med sorgsen blick och dyster uppsyn. En typisk 70-talsfilm med mycket skildringar av tillstånd och en ganska svag huvudhandling, men starka scener som man minns länge i stickspåren - de små vilda barnen med frigjorda föräldrar - som röker på medan de äter frukost, till exempel.
Och så har jag ÄNTLIGEN sett Torch Song Trilogy. Harvey Fiersteins film som min kompis Stefan kallade för "optimistisk". Hans förklaring var ungefär så här (fast smartare och bättre formulerad): "Det handlar om en gammal sliten dragqueen med sönderrökt röst som blir tillsammas med Matthew Broderick - och ändå inte dör i aids".
En lite feltajmad film tror vi, eftersom den kom 1988 men ändå inte berör aids-epidemin, vilket måste ha gjort att den kändes väldigt föråldrad när den kom på bio. Själv är jag fortfarande skakad och upprörd över att John Travolta ska göra Fiersteins roll i filmatiseringen av musikalen Hairspray - den roll som Divine ursprungligen gjorde. Ew!
Men vad TYCKTE du om trilogin då? Vi har pratat i en timme i dag och du nämner den inte ens i en bisats trots att jag tjatat om att filmen är en del av böggrundkursen på 5 poäng tillsammans med den mycket mer dystopiska Boys in the band. Trilogin är den balanserade motpolen som ska inge hopp och leda in en på den smala och osäkra bergsstigen som leder till en härjad, men ändå rätt sorted pugga.