roger wilson

Det hela började med fest hos Anna-Maria Sörberg. En gång i tiden startade vi tidningen Zon tillsammans, sen dess har hon bland annat chefat för Kom ut, och rent allmänt blivit en av de stora profilerna i hbt-världen. Och på festen var också hela hbt-familjen representerad - allt ifrån Tiina Rosenberg till Andy Candy, rfsl-ordföranden stod i baren och hennes söta vithåriga mamma höll tal. Det var en grym fest där man faktiskt fick en känsla av exakt den rätt brokiga samling som hbt-världen är, och som Anna-Maria har lyckats förmedla också genom sitt arbete. En druga från parken kom förbi och dansade cancan, en gigantisk vulva sjöng en hyllningssång, jag drack några öl till. 

Men efter ett tag fick jag lite parnoja, alla bögar på festen var parvist uppdelade och jag kände mig lite rastlös. Hastade från festen efter midnatt för att snabbt möta upp med Johan Hilton och ta en snabb öl och bitcha lite. Vi ska till Amsterdam nästa helg, och jag försöker skrämma upp honom med att föreslå olika kinkyställen som vi kan gå på. Han skulle hem, så jag bestämde mig för att möta upp med mina finska vänner för ett dopp ner i Connectionhelvetet. Som vanligt var alla supergay och dansade till den supergaya musiken. Det är så avtändande. På innergården stod jag och pratade med en tysk med gigantiska läppar, som visade sig vara där med sin pojkvän. Vi diskuterade bland annat nazister i Sverige och alternativrörelsens position i Hamburg innan parförhållandet blev känt. Då var det redan stängningsdags, så jag muttrade någonting om töntiga tyskar med sverigefetischer (nästa anhalt på deras resa var Vimmerby). 

På sista tunnelbanan hem hamnade jag i en vagn tillsammans med fyra supertankade skånska bögar. Jag stod ett tag och funderade på vilken av mina minoritetsgrupper de skämde ut mest. Till sist frågade jag dem själva om vad de tyckte. De visade sig förstås vara från Kävlinge, smårasistiska och sjukt promiskuösa. Och visste var Härslöv låg. 

Jag tänkte. Det finns inget mer jag kan uppleva i en parad. Jag kan lika bra sova riktigt, riktigt länge imorgon och försöka piggna till lagom till kvällens svettfest på slick. 

Så går en dag i våra Prideliv och kommer aldrig åter.