The Line of Beauty

17331-129

Missa inte The Line of Beauty på Svt ikväll. En sorts modern version av klassikern Brideshead Revisited. Bägge är från början romaner som blivit framgångsrika tv-serier. Och bägge handlar om outsiders som får chansen att hänga, droga, ligga och leva med den brittiska överklassen. Även homotemat är gemensamt för de två - men i The Line of Beauty är homoerotiken ersatt med bögsex.

För The Line... utspelas på 80-talet, inte 40-talet. Och överklassen har iinte längre samma doft av elegans och adel kring sig. Istället frodas vulgariteten. Margaret Thatcher är husgudinnan och aids-epidemin exploderar.

Huvudpersonen i The Line of Beauty, Nick Guest får bo inneboende hos en förmögen klasskamrats familj. Och tar sig fram genom 80-talet med blandade känslor. Han fascineras och imponeras av överklassen. Men när älskare och vänner börjar gå bort i mystiska lunginflammationer blandas politik, pengar och klass samman i en dödlig cocktail.

The Line of Beauty är en genuint brittisk tv-serie. Berättad med en sorts distanserad kyla. Men stillsamt och långsamt kröp den under skinnet på mig.
Alla puggor måste framför allt se serien. Inte bara för att den handlar om ett aids-åttiotal som de flesta verkar vilja förtränga. Utan för att den också handlar om skillnaden mellan tolerans och respekt från heterovärlden. 
 

TV | |
#1 - - Stian:

Hey Roger!
Vad skulle jag gjort utan dina TV-rekomendationer!?

Då hade väl TV'n stått där oanvänd.

#2 - - Mats Strandberg:

Hmmm, jag blev inte så förälskad i den som jag trodde. Men det kanske bara är upptakt i det första avsnittet? Skulle vilja slurpa i mig de två andra avsnitten nu genast.

#3 - - Roger:

Den tar tid på sig. Men det lönar sig.

#4 - - Dan The Van:

Verkligen ett nervpiller, kalla kårar i hela första avsnittet. Kunde faktiskt inte sitta still. Hoppas den växer i nästa del. Tack för intressant bloggande. Stay tuned

#5 - - john:

nej fan, förstaavsnittet var ett sömnpiller. nu har den börjat ta sig. vi får se om samtliga seriens karaktärer dör i aids ikväll. det finns en sådan potential. jag tippar på att Nick klarar sig. han är ju så godhjärtad.

roger, inte är det väl så att vi vill förtränga aids-80-talet. 90% av bögarna i hetero-filmer har väl varit döende aidssjuka i stickade mössor?

är det inte på tiden att aids-epedimin skildras ur ett heterosexuellt perspektiv?

#6 - - Carlos:

Dessa ständiga stråkar. Stråkar som låter så högt att de hamnar i förgrunden, särskylt i scener där AIDS nämns. Jag antar att stråkarna är till för att förstärka känsla av Oh! Vilken fruktansvärt sjukdom? typ. Som om det skulle behövas. Men vad går upp mot en äkta kliché?
Särskilt patetisk blev det när huvudkaraktären vänder på foton han tidigare vägrat se. Sekunden innan han gör det startar ett sorgligt pianostycke och han får ur sig ett ljud som troligen var tänkt att likna gråt. Jag blev verkligen mycket tagen.
Eftersom man bör avsluta med att skriva något positiv om melodramat kan jag nämna att med sista samtalet i huset sammanfattas väl vad allting egentligen handlade om, nämligen hans naivitet.

#7 - - Anonym:

Jag älskar när du är arg Carlos. Men när du pratar om filmmusik måste jag ta det med en nypa salt. Jag kommer aldrig att glömma hur du, mitt i den dramatiska upplösningen av Misfits skriker ut "NU TYCKER JAG ATT MUSIKEN ÄR FÖR HÖG. DET STÖR".
(jag i mitt huvud: Nej, Carlos, nu är det du som är för hög)

#8 - - Pelle H.:

Det var spännande att se en huvudperson som man inte så lätt får grepp om, som man hela tiden har ett ambivalent förhållande till.
Å ena sidan ogillar jag hur han var så helt opolitisk och hur han stod ut i ett sån familj. Å andra sidan försår jag honom och hans sympatier med familjen mycket väl. Osv.

#9 - - Mackey:

Jag slutade läsa boken efter halva när den började bli för AIDS-ig. Tror det var när man fattade att Leo var sjuk. Själv blev jag nog mest hookad sista avsnittet. När Nicks relation till familjen blev den stora dramatiken. Hans knipa kändes verkligen som en ritkigt knipa. Jag fattade liksom varför mannen i familjen började hata honom. Så himla hemskt när han säger att Nick bara spelade ett gammalt homotrick och parasiterade på deras familj, för att han aldrig skulle kunna få en själv. Den träffade mig rakt i mitt lilla böghjärta. Sen blev jag sur för att jag inte fick veta om Nick var smittad eller inte. Ja, jag fattar att det var snyggare dramturgiskt att man lämnades i ovisshet. Men ändå - kände mig ändå lite snuvad på en massa trådar.

Upp