Bitchiga bögar

17331-88
Gårdagskvällens diskussionsämne bland Bögarna var som vanligt Matsy Strandbergs krönika i senaste numret av QX. Den här gången kände alla sig träffade på ett lite obehagligt sätt. Månadens Matsy heter nämligen "Varför är bögar så jävla bitchiga?" och berättar om möten med bögar som bara varit plain evil.
Till exempel:
"Din kille är så himla snygg. Hur orkar du ha en kille som är så mycket snyggare än du?"
 eller 
"Snygg tröja" (ironiskt)
 "Eeeh, tack"
"Men trodde du att jag menad allvar, eller?"
Matsy avslutar med att skriva att bitchigheten är ett fenomen på utdöende. Att det är "bögar i medelåldern som tycker att bitchighet är ett lättare sätt att umgås. Förbisprungna gamla vrak som inte känt doften av nya, trevligare tider. Kanske för att de växte upp i en tid som bäddade mer för självhat".
Vi stod där vid bardisken och vred på oss, lite obekväma (en av oss är den första som ska göra hardcore skönhetsoperation med liposuction och rubbet i nästa vecka - vi kan inte längre kalla oss själva annat än medelålders puggor) innan vi alla enades om det egentliga skälet till att vi kände oss illa till mods.
Matsy! De där exemplena är ju inte ens värda att kallas bitchighet. Bögbitch är en konstform och de där förolämpningarna kvalar inte ens in till korpserien! Rätt rubrik på krönikan borde vara "Varför är alla bögar så dåliga på att bitcha?"
Sa vi, skålade och tog en öl till. Några gamla vrak vid bardisken på roxy, som dessutom stank gammalt fett efter en middag på Stockholms sämst ventilerade krog,  "En ful, en gul".
Allmänt | |
#1 - - Dexo:

Jamen hur mycket SKITER vi inte i den nya "trevligheten". Det enda som skiner igenom hos Matsy är hans egen osäkerhet. No, no. Skalan är istället om något är UNDERHÅLLANDE eller tråkigt. Om jag vill ha snällhet skulle jag hänga hos korna i hagen liksom. BITCH är timeless. Från Platon till Diana Vreeland liksom, via så många superstars att jag inte ens orkar rabbla ytterligare en.

Nej, Matsy. Will & Grace är inte roligare på svenska. Och särskilt inte som en B-krönika i QX.

#2 - - Stefan:

Jag ska väl egentligen undvika det här ämnet eftersom Matsy blev så illa berörd av att jag "missförstod" hans bok i min recension, men jag tror nog att han kan bli riktigt kul med åren. Jag är optimistisk. Han måste bara skaffa lite smartare och mer krävande faghags, De han har nu verkar älska sönder honom och hindra utveckling. Mina hags - eller mitt tantourage som väljer att kalla dem ? kräver så mycket wit och nyskapande att man blir förkyld bara av försöka underhålla dem en helg.

#3 - - Roger:

Okej, nu var det inte meningen att dra ihop en smustkastning av Mats här. David, jag vet inte om jag verkligen tycker att din kommentar håller måttet som elegant bitchighet, lite för lite udd och lite för mycket svenssonelakhet för min smak. Och Stefan. Man FÅR LOV att ta illa vid sig av dåliga recensioner. Hela blogg-grejen handlar om att den faktiskt ger recensenserade en chans att svara på det som sagts om dem. Och det tror jag blir svårt för vissa ömhudade recensenter att klara av. God knows, jag är nervös varje gång jag gett mig på en svensk film. Jag tycker att matsys krönikor är både bra och viktiga. Han är den enda som faktiskt skriver och kommenterar samtida bögliv. Ingen annan gör det. Ingen annan försöker formulera vad som händer, med vem och hur. Och att dissa någon annans faghags, stefan, det är faktiskt lika dålig ton som att säga att någons barn är fula.

#4 - - Anonym:

men baby jag måste ju bitcha lite för att vara säker på att han lägger märke till mig. kan jag inte få honom att bli intresserad av mig kan jag i alla fall inge lite skräck. förhoppningsvis. dessutom tror jag på allvar att han kommer att bli bra med tiden.

#5 - - Dexo:

Nu aspirerar jag ju inte på att vara en superstar. Och kommer aldrig att göra det heller. Och det handlar ju inte heller om smutskastning (isf har jag betydligt roligare skvaller om honom). Däremot handlar det om hans krönika. Och om man påstår något, så får man vara beredd på att bli emotsagd.

Och Roger, VIKTIGA och BRA krönikor? DET var elakt.

#6 - - Mats Strandberg:

Intressant diskussion. Håller med Roger, det hade kanske också kunnat vara rubriken. För det är ju lite av min poäng med krönikan - som jag skriver kan bitchighet vara kul om det är gjort med finess och humor, allt annat är ju bara poänglöst.
Annars tycker jag inläggen här mest bevisar att det är rätt patetiska människor som håller fast vid bitchigheten som ledstjärna. Ha ett underbart liv.

#7 - - Anonym:

Som sagt Mats, jag är en någorlunda trogen läsare av dina texter och verkar gilla en del liknande saker som du och blev just därför lite besviken på just humorn och finessen i Jaktsäsong. Trots att jag tyckte att du gjorde det lite lätt för dig med just humorn och finessen kallar jag dig inte patetisk. Långt ifrån. Jag känner inte dina faghags så den bitchningen var ett grovt och rent antagande. Men jag gissar att den så ärorika böghumorn blir lidande om den endast frodas bland troende som fnittrar så fort man säger G-A-Y. Tjejerna som kommenterar din blogg verkar vara en sådan sekt. Du får gärna komma till vårt förlag om du vill få lite mer utmaning och ta det hela ett varv till. Då tror jag att du skulle kunna bli hur bra som helst.

PS Jämförelsen med Calle N i Komuttan gällde bara den goda nivå på gayhumor som han lyckas upprätthålla. Inget annat. Han lyckas vara mittfåre-gay utan att vara klyschig. Det är hans styrka.

#8 - - Dexo:

Problemet rent generellt är ju människor som saknar humor. Och som tar allting personligt. Faktum är att människor som tar allt personligt är tråkiga och i längden otroligt jobbiga att vara med. Allt är, ja, självaste tillvaron är, ett ständigt påhopp på deras personligheter, vänta, deras existens. Universum cirkulerar kring dem och det enda som är värre är påhoppen är, givetvis, tystnaden. Vilket måste vara väldigt jobbigt liksom: blogga eller inte blogga. Skriva en krönika eller inte skriva en körnika. Skriva en bok eller inte skriva en bok. Pest eller kolera.

#9 - - Stefan Ingvarsson:

Inlägget 18:44 skulle undertecknas som ovan. Min miss.

#10 - - Mats Strandberg:

Jag tog i lite i överkant i mitt förra inlägg, det var verkligen skrivet i affekt. Får försöka se det som kul att min krönika (och jag själv, tycks det av alla teorier om min person och mina mål med min existens) åtminstone väcker känslor. Har fått enormt mycket feedback från båda håll på bitchtemat, så ämnet förtjänar säkert att dryftas vidare. Dock inte av mig, som härmed går vidare.
/M

#11 - - Annaa M:

hi hi, vad ser jag, en riktig liten ond debatt! Alldeles för lite sånt i bloggens raringvärld. Och jag ska inte förlänga den, absolut inte. Bara le uppmuntrande.

En riktig bögbitch behöver väl för resten inga fag hags?!

För resten; när skrevs det en riktigt bra riktig bok av en krönikör senast? Oberoende av gender och sk läggning. Särskilt sk roliga krönikörer. Det är ju det som gör en till en bra krönikör (OM man nu är det) att man kan hålla sig kort och fyndig, förhoppningsvis rolig. (GISSA varför jag inte skrivit romaner utan bara snustorra faktaböcker!)

#12 - - louise:

bitchinghet kommer egentligen ur osäkerhet, fråga vilken brud som helst. Det finns såklart en viss bitchighet som enbart är dryg. Men oftast kommer bitchen i oss fram när man vill hävda sig och känner sig hotad. det behöver inte vara av personen man i själva
verket är bitchig mot, man kan känna sig underlägsen någon annan men man blir iaf bitchig mot andra
som man känner sig säker/bättre gentemmot. Varför ska så många försöka vara bitchiga, är man ingen bitch blir det bara löjligt med halvtaskiga kommentarer. Måste jag behöva säga att det är en mognadsfas den där med bitchigheten, för det är de.. alla människor är bitchiga någon gång i livet men de flesta kmr över de.. det är trots allt ganska ansträngade att vara bitchig. Och roligare att känna sig bra och att känna sig så bra att man inte ens behöver hävda sig med direkt nedvärderande ord. Det är en upplyftande status om ngt.

Upp