Mums för män
Jag har inte kunnat skriva det här tidigare. Inte vetat om jag skulle våga berätta om det här offentligt. Men jag var med om ett sånt underligt....möte....i förra veckan. Jag var bisittare på Lantz i P3, inringd som vikarie och hade inte riktigt hunnit kolla gästlistan innan jag sa ja. Detta innebar att jag fick sitta bredvid när Annika intervjuade Ann från "Söderlund och Bie" som jag nyss kritiserat här på bloggen och i HD. Annika L gillar inte att det blir dålig stämning i studion, så jag fick diplomatiskt framföra min kritik, men det var lite som att hälla vatten på den berömda gåsen.
Men det som verkligen fick mig lite ur fattning var besöket från Hipp hipp. På något bisarrt sätt har jag haft en liten crush på Johan Wester. Något med hans powerskånska och hans övervikt som funkar på mig. I vanliga fall brukar folk på tv vara rätt tramsiga uppenbarelser live. Men Johan var, mer än något annat, gigantisk. Hur lång som helst. Och han envisades med att kramas efter sändningen. Två gånger, eftersom jag inte kramade tillbaka tillräckligt hårt första gången (då rodnade jag).
Det här var en stund av skam. Jag har verkligen aldrig förr sympatiserat med studentikosa män från skåne. Ännu mindre på ett erotiskt sätt. Men nu...jag tog mig för huvudet i ångest och skam.
Det var inte förrän på tunnelbanan hem som jag insåg vad det hela egentligen handlade om. Det var ju inte Johan jag ville ha. Det var ju Kajan. Med mustasch och en skitstor nyckelknippa. Min vanliga störning efter att ha vuxit upp i en skånsk bondfamilj. Jag skyller alltså på arvet. Inte på miljön. Okej?
Hmm, jag vet inte mycket om skånska hip-hoppare, men är det inte han som är Tiffany Persson som min syster tycker är so rolig?