roger wilson - Cannes - en sorts summering

Cannes - en sorts summering

Årets vinnare? Babel borde vara den självklara vinnaren. Med sin kombination av världssamvete, milt formulerad politisk kritik, samt understatementskådespeleri av Brad Pitt och Cate Blanchett. Ja, fan. Filmen har till och med scener som utspelas i Japan - i hyela tävlingsserien lyckades bara en enda asiatisk film kvala in. Politik har ju annars varit det gällande temat här, mer eller mindre inkorporerat till filmkonst. Inte ens Guillermo Del Toro avviker från trenden. När han gör sin fantasiberättelse El Laberinto gör älvor och fauner sällskap med spanska fascister.

Eldkastare

Årets brinnande penis: Skruvade ungerska Taxidermia bjöd på visuell fest. Inte bara penisar som sprutar eld utan också bisarra matätningstävlingar mellan representanter från medlemmarna i Warzawapakten. Spartakiaden i hetsätning, med pauser för nogsamt och detaljerat filmade spypauser.

Årets svenska koppling: Den enda svenska inblandningen i tävlingsserien var att tävlingsfilmen Cronica de una fuga bygger på en bok av Claudio Tamburrini som idag bor i Sverige. Annars var det som sagt ett fattigt svenskt år i Cannes liksom så ofta förr. Personalen på svenska filminstitutet bar t-tröjor med texten Swedish film is here, lite ironiskt sådär. Kanske skulle den omformuleras lite. In Cannes Swedish film is Roy, till exempel.

Årets undran: De norska regissörerna som efter att vi avslutat intervjun försiktigt frågade "Vad är det som händer med Lukas Moodysson egentligen?" Vad skulle jag svara. "Jag tror han är uttråkad".

Årets gladaste: John Cameron Mitchell när han stod och bölade till applåderna efter Shortbus - som visade sig vara hela festivalens glädjeinjektion. Prideprogrammerare, ta genast hit filmen och John Cameron Mitchell också. Okej?

Årets jobbigaste i pressrummet: En hård fajt mellan italienarna "vi skriker högljutt till varandra över hela rummet, och gärna i grupper om 35" och japanerna "jag pratar i ichatprogrammet med min mamma utan att använda lurar".

Årets gladaste: Jag när jag inser att baren på den norska festen inte har stängt utan att bartendern bara har varit och hämtat ytterligare fyra lådor med vin.

Årets språkliga innovation: Min lägenhetspolare Mattias bloggade om anfallen av lyxkåthet som drabbar honom när han är i Cannes.

Årets dygnetruntjobbare: Orvar Säfström ringer Emma Grey kvart över elva på kvällen för att ge lite feedback på inslag.

Årets kraschade hype:
Folk gick i massor från Richard Kellys Southland Tales (allt talat för att Donnie Darko var ett onehitwonder) men stannade kvar för att bua ut Marie Antoinette