roger wilson

Tredje rundabordssamtalet på tre veckor. Den här gången i P1:s Vågen. Det handlade om Dramatens Ibsenuppsättning John Gabriel Borkman - den där pjäsensom fått alla stans teaterkritiker att bli lite knäsvaga - bara inför möjligheten att få se GIGANTER som Malmsjö, Ekmanner och Göranzon på scen tillsammans. Och ja, jag vet att jag är hopplöst popkulturignorant och kulturellt pesudoblasfemisk, men jag tycker att det daltas för mycket med högkulturteatern. Vi diskuterar filmen Capote också i programmet, och det blev lite uppenbart efter sändning att en del av de där teaterrecensenterna som skriver så fint och sirligt om teatern nog egentligen gillar bio bättre. Knepigt.

Jag tycker nog ändå att mycket av den samtida teatern är skräp. Jag tror inte att det handlar om att jag saknar en smak och bildning som man måste tillägna sig genom år av fostran - utan att den skyddas genom högkulturell isolering.
Det konstiga är att jag blev sugen på att se mer scenskräp nu, så att jag kan dissa samtidsteatern med lite mer tyngd.