Jag saknade mest Shelley

Jag saknade mest Shelley

Pratar lite om Poseidon i Kulturnytt idag. Wolfgang Petersens remake av The Poseidon Adventure är märkligt lam. Kanske för att ingen av skådisarna ens kan mäta sig med Shelley Winters i orginalet. Framför allt inte de kvinnliga skådisarna som mest var skrikande våo - har hela trenden med kvinnliga actionalibin helt dött ut?
Scenen i originalet där Shelley simmar runt i sin tältliknande klänning likt en fetlagd vattennymf är i alla fall min favorit i hela filmen. Ja, tillsammans med scenerna där folk räddar sig från den upp och nedvända balsalen genom en gigantisk julgran. Alla filmer med gigantiska julgranar är bra. Ja, till och med taglinen var bättre förr "Hell! Upside Down!".
Det enda som är riktigt bra med den nya versionen av Poseidon är att Black Eyed Peas-sångerskan drunknar. Thanks Wolfgang.  
Film | |
#1 - - Belle Rosen Forever:

Cineastregel nummer ett: Filmer som innehaller undervattenscener med Shelley Winters ar ALLTID sevarda!

#2 - - Ida:

Jaa död åt äckliga Black Eyed Peas-sångerskan, tack.

Upp