Vinterkräk och Ricky Gervais

Vinterkräk och Ricky Gervais

Var det vinterkräksjukan eller gammalt godis? Indicierna pekar mot det senare, eftersom en skål med gammalt snask kom som gåva från P3 Stockholms t f chef, varpå såväl jag som redaktionskollegan Fredrik låg och kräktes hela kvällen - medan alla smala, smärta och kroppsmedvetna på redaktionen var på jobbet dagen efter.
Själv försökte jag att lätta upp anfallen av magsmärtor med att lyssna på
Ricky Gervais podcastprogram, men det GICK bara inte. Jag klarade inte av det - Ricky Gervais skratt. Det låter som en stucken gris - och tro mig, efter en uppväxt på en skånsk bondgård så vet jag hur det låter.
Rickys podcastprogram bygger på att han och två andra snubbar sitter och pratar. En av de tre är den som är politiskt inkorrekt och lite pantad och lanserar den enda märkliga (men inte alltid så korkade) teorin om hur saker och ting hänger ihop - medan de andra två häcklar honom. När Gervais argument tar slut tar slut tar han då och då till sitt skratt för att få tyst på den pantade killen. Ett grisyl som dränker alla andras röster. Och lätet liksom genomsyras av självgodhet, självtillräcklighet och människoförakt.
Jobbigt.
Och om snacket i stort kan man likna det som om tre stycken Pontus Enhörning hade pressats samman i en och samma radiostudio för att snacka loss utan manus. Och det menar jag på ett dåligt sätt.
Tacka vet jag God Morgon! Världen.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits