Lillbritterna slår tillbaka. Igen.

Lillbritterna slår tillbaka. Igen.
Helg i Stockholm innebar inte bara glögg-stafett, defektavslutning och alldeles för mycket vin. Nej, det fanns faktiskt någon timme över åt att hetsäta de tre första avsnitten av Little Britains tredje säsong.
Och vad ska man säga...
Kanske att det börjar räcka nu.
Efter succén med seriens första säsong har upphovsmännen klämt ur sig en andra och tredje säsong i rekordfart. Och det börjar märkas. Fingertoppsvinglandet mellan det politiskt inkorrekta, kroppsfunktionshumor och briljant komedi går inte lika smärtfritt som tidigare. Det blir mer och mer aggressiva utspel i scenerna, mer skrikande och simpel buskis när upphovsmännen ska överträffa det de gjort tidigare med några snäpp. Men personligen tycker jag bara att det blir LÅNGTRÅKIGT med en sketchkaraktär vars enda skämt är att hon pissar på sig hela tiden. Vi pratar låååååååååååååååånga sekvenser av litervis med gulfärgad vätska som strömmar ner på golvet medan tanten som pissar inte ens märker något.
Över huvud taget börjar det bli svårt att skilja på David Walliams alla tantkaraktärer, de ser alla nästan likadana ut och har ungefär samma utspel. Och Matt Lucas tolkning av rollen som den thailändska postorderfrun Ting Tong är inte heller nå vidare faktiskt.
Då är det tur att Bubbles fortfarande är med. Och att hon fått en minst lika storslagen konkurrent på hälsohemmet. Men även här märks genvägarna. Om Bubbles tidigare hade några roliga repliker och oneliners är sketcherna nu mer och mer bara uppvisningar i fettdräktsteknologi. Och vem fan tycker att det är kul. I längden?



TV | |
#1 - - Martin Degrell:

Håller fullständigt med. Har nästan lidit mig igenom de fyra första avsnitten på nya säsongen, och nu orkar jag inte med det längre. Har aldrig tyckt att Walliams och Lucas varit så värst bra sketchförfattare, däremot är de ju rasande bra på "gubbar", dvs att finmejsla fram alla de återkommande karaktärernas egenheter. Nu går det som sagt på tomgång också.

Det enda jag verkligen njuter av numera - och som ironiskt nog är det enda de gör som kan kallas klassisk sketchkomedi - är leksaks/tidnings/konst-affären, med Walliams bisarrt detaljerade önskemål och Lucas försiktiga tillmötesgående. Fortfarande mycket bra, även om det märks att de även där försöker dra ut på den etablerade situationen på ett segt, självrefererande sätt.

#2 - - Anonym:

Little Britain var inte ens roligt första säsongen. Vad är det för mening med ett humorprogram där man efter de två sekunderna vet vad poängen ska vara? Det är ju precis samma skämt. Astråkigt.

Upp